Viljans kraft

Det där med viljans kraft, det är mäktiga grejer. Jag läste någonstans att om man säger en dag till sej själv 17 gånger så köper hjärnan det rakt av.

Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.
Jag är inte trött och har inte ont i huvudet.

Funkade perfekt!

Lycka är en stund i svampskogen

Snart är helgen slut och en ny arbetsvecka drar igång imorgon. Jag tror nog att jag har fått till hyfsat laddade batterier inför den kommande veckan. Jag har ju faktiskt en långhelg bakom mej, var ju ledig både torsdag och fredag.

I torsdags var jag och besökte dotterns förskola. Jag är verkligen full av beundran, att arbeta som pedagog med små barn är verkligen inte det lättaste.

Vi har haft en jobbig period med en väldigt trött dotter och med jobbiga mornar där tårarna har trillat tunga. I veckan som gick så verkar det ha vänt till det bättre när det gäller både trötthet och separationsångest. Det kändes väldigt bra att få vara med henne på förskolan en dag för att se hur hennes vardag faktiskt ser ut.

I fredags var båda barnen på skola och förskola några timmar på förmiddagen och jag tog ju en något för lång joggingtur. Jag haltade bara mer och mer ju längre dagen gick... På eftermiddagen var vi på bio och såg den nya Nalle Puh filmen, himla mysig!

Gårdagen var en jäkla bergochdalbana men ljuspunkterna som är värda att minnas var den supermysiga middagen där vi alla fyra för en gångs skull satt och åt tillsammans "på riktigt" (nån som fattar vad jag menar?!) och det spontana diskot efteråt när sonen rockade loss som Spotify DJ!

När jag vaknade idag kände jag mej fortfarande sliten efter gårdagens bataljer och satt och stirrade långt in i ingenstans vid frukosten medan barnen ångade på med sitt tjafs. Herregud, vi var på väg mot ännu en skitdag....

Då bestämde vi oss för att välja bort det som vi egentligen skulle och borde ha gjort (det var höststädning på sonens skola) och åkte istället iväg till Gålö och plockade svamp. Dottern strosade omkring i mossan och sjöng och pekade ut den ena svampkollonin maffigare än den andra. Sonen höll utkik efter ormar och älgar och klättrade (alldeles för högt upp...) i träd efter träd. Vilken lycka, det blev en liten stund där alla var överens och nöjda...

Nu ska vi bara ta hand om all svamp som fick följa med hem, men det är ett ganska kärt bekymmer!

Låååångdistans - för mej i alla fall

Idag startade jag dagen med en joggingtur som heter duga. Den slutade nånstans ute i skogen (på väg hemåt, tack och lov!) när mina ben bara sa stopp. Då hade jag malt på i 13 kilometer.

Herregud, var det jag som sa att jag ska springa en halvmara nästa år? Det är ju dryga 21 kilometer! Mina knän GRÅTER just nu och bönar och ber om att jag ALDRIG NÅGONSIN ska göra om det där.

Hmmm...

Nu håller tack och lov jag inte riktigt med mina knän, för förutom att de faktiskt värker som faan just nu så var det ju alldeles fantastiskt! Det var krispig härlig luft, solen sken och jag fick koppla bort alla tankar som städigt snurrar i skallen. Det var jag och mina andetag. Jaaa, och så mina värkande ben och höfter då, fast det kom först på slutet.

Men, verkligheten gjorde sej definitivt påmind, det kommer att krävas oerhört mycket träning för att jag ska kunna genomföra den där halvmaran. Bring it on!

Nu ska jag ta en kopp kaffe till och sedan är det dags att hämta hem barnen. I eftermiddag ska vi åka till Sickla och ta en fika och gå på bio.

Idag är en fin dag!

Pajfan

Det är gott med äppelpaj. Väldigt gott. Det står en i ugnen just nu.
Fan också, det är inte riktigt vad jag borde stoppa i mej ikväll...

Men nu ska jag njuta av pajen och sen ta nya tag. Det ska inte vara några utsvävningar på veckorna ju, helgerna är ok men inte veckorna... Mmmm, ni skulle känna den dof som sprider sej här nu. Ljuvlig!

Jag känner mej pigg igen, förkylningen är äntligen borta. Jag tog en lugn joggingtur i måndags och imorgon blir det en ny tur med lite mer tempo. På fredag är en långtur inplanerad och sen är det dags på söndag igen. Träningen den här veckan blir ju riktigt bra!

Nästa vecka lägger jag på ett par pass styrketräning också. Det känns som om jag är på banan igen, skönt!

Nu äppelpajdags. Go kväll!

Världens barn

Barn är alldeles fantastiska och mina två är synnerligen lyckade exemplar. Nu sover båda två och jag misstänker att mannen bredvid mej i soffan också börjar snarka snart.

Det är fredag kväll och dags för helg. Just denna bjuder på gymnastik på korsen och tvärsen. Imorgon är det Bamsegympa för dottern och på söndag ska sonen prova på det här med truppgymnastik. Spännande!

Jag hoppas också på att jag ska lyckas att komma ut på en joggingtur, vi får väl se hur det blir med det. Jag får helt enkelt återkomma med en rapport.

Igår hade jag en fantastisk dag. Jag var med sonen i skolan! Han går på en Montessoriskola och jag förundras verkligen över sättet de arbetar på. Jag har varit med honom vid ett par tillfällen tidigare och har också gått en "föräldrautbildning" som skolan arrangerar.

Jag blir så himla glad av att se hur lärarna och barnen arbetar tillsammans. Sonen och jag körde på mattespåret hela dagen igår, förutom inledningsvis då det stod konst på schemat. Det är ett finst ställe han tillbringar dagarna på, utan tvekan.

På eftermiddagen drog jag på mej mössa och förkläde och ställde mej i köket och gräddade våfflor tillsammans med en av lärarna. Vi hade så roligt! Nu är det väl intehelt ok att säga att jag lekte "mat-tant" men i mina öron är det inte någon negativ klang i de orden, inte när jag minns "mina" mat-tanter från när jag gick i skolan. De var ju jättesnälla!

Nästa vecka är det dotterns förskola som ska besökas, det kommer säkert bli minst lika roligt hoppas jag!

Nu funderar jag starkt på att starta upp en Harry Potter film... Eller ska jag gå och sova istället?! Kanske ska jag ta det klokaste beslutet ändå... Det är alldeles för sällan som jag sover tillräckligt.

Well... Vi får se!

Trevlig helg alla!

Mötesmamma

Igår var jag med på ett möte med skolans festgrupp och planerade inför höstfesten (maskerad ska det bli, jag ska också vara utklädd. Till vadå? Hjäääälp!) och idag var det dags för föräldramöte på förskolan. Det var givande tillställningar båda två.

Imorgon ska jag vara med sonen i skolan! Det ska bli så himla roligt, både han och jag längtar! I ett svagt ögonblick lovade jag också att vara med och grädda pannkakor till mellis... Det blir en spännande dag tror jag nog!

Nån vidare vila lär det inte bli imorgon trots att jag är ledig från jobbet, såg till min förtvivlan att det är jag som står för fikat på jobbet på fredag... Vips, så var även morgondagens kväll uppbokad för då ska det bakas!

Fredagsfikat är en oerhört viktig angelägenhet på min arbetsplats, det är nämligen den enda gången det fikas över huvud taget på kontoret. Knappt är de sista kaksmulorna uppätna på fredagseftermiddagen innan man kollar vem som har fikat nästa vecka. På så sätt har vi alltid nåt kul att se fram emot! :)

Nu så här halvvägs in i veckan börjar jag pigga på mej ganska bra. Jag fick ju feber i fredags och det höll i sej ända tills i måndags. Peppar, peppar nu har snart två dagar gått och det känns som om min onda hals faktiskt börjar läka. Någon träning har det inte blivit sedan förra onsdagen och nu när jag börjar återgå till mitt vanliga jag igen så kommer längtan tillbaka, längtan efter ett löprunda i sol och härlig hög luft! Kanske, kanske till helgen, vi får se...

Nu ska jag förbereda morgondagen lite, sen är det dags för sängen.
Måste vara på topp imorgon!

Vad var det som hände?

Jag kände mej trött igår. Det blev värre och värre under dagen och när vi kom hem så fanns det inte mycket ork kvar. När vi käkade middag började jag misstänka att jag faktiskt hade feber.

Det blev en kväll i sängen och jag mår inget vidare idag heller.

Jag gjorde ett försök att pyssla lite men det gick inte speciellt bra alls. Nu ligger jag i soffan och lär bli kvar här idag. Jag skulle städa och träna idag men det lär det inte bli något med.

Jävla skit.

Tillfreds

Ett klassiskt medelpass fick starta upp träningen igen. Det var roligt men jag hade gärna flåsat lite till. Det känns i benen att jag har tränat i alla fall, så nån nytta var det med passet i alla fall!

Jag känner mej lugn och hyfsat harmonisk just nu, tillfreds.

Imorgon är det jobb igen och det blir dubbla träningspass. Först styrka på lunchen och sedan blir det
5 km löpning på kvällen. Jag tänkte köra kettlebellsövningar på styrkepasset, ska googla lite nu så att jag har lite övningsexempel.

Vacuum

Dottern är piggare idag. Febern är borta, bara förkylningen kvar.

Jag önskar att jag spridudlade av energi men så är inte fallet. Inte alls. Jag känner mej hängig och slö. Allt känns tråkigt. Förkylningen vill inte ge sej, huvudet värker.

Det blev inte någon träning igår. Jag gjorde en äppelpaj istället. Förbannat dålig prioritering, jag vet. Men sällskapet som mumsade i sej den där pajen tillsammans med mej var himla trevligt, det var nämligen min man.

Nu har jag planerat träning idag istället. Jag ska skjutsa sonen till pianolektionen och sedan hämta mannen på jobbet. Lämnar då bil och barn till mannen och går till gymett. Ska vara med på ett medelpass tror jag. Eftersom motivationen är lika med noll så tänkte jag att det kunde vara bra med nån som berättar vad jag göra. Då kanske jag kommer igång ordentligt.

Det värsta är att jag inte ser fram emot det där ett endaste dugg. Vill bara lägga mej ner och sova....

Det är måndag morgon

Ny vecka igen. Jag sitter i soffan hemma med en krasslig liten dotter bredvid, vi får vara hemma idag. Det har varit en jobbig natt och vi är ganska trötta båda två.

Egentligen skulle jag ha varit kvar i Skövde även idag men vi fick ändra planerna igår när den lilla ångade av feber. Vi körde ner i fredags och igår skulle man och barn åka hem och jag bli kvar en dag till för att få umgås lite med bästa vännen som är hemma på besök.

Mannen tyckte absolut att jag skulle stanna kvar men det kändes fel att skicka iväg honom på en så pass lång körning med en sjukling i bilen. Hon var ganska risig till en början och kräktes ganska snart... Efter en massa sanerande kom vi iväg igen och sen gick det bra resten av vägen.

I natt har hon som sagt varit febrig och väldigt orolig men nu är hon piggare och febern har gått ner. Just nu väljer hon ut en film som vi ska titta på tillsammans. Mysigt!

Ikväll är det dags igen. Jag ska träna. Det är verkligen konstigt, det känns nästan skrämmande att köra igång igen trots att jag bara har ett uppehåll på två veckor bakom mej. Det är en hög tröskel som jag ska över men det är lika bra att komma igång, tröskeln blir bara högre för varje dag som går utan träning. Jag fokuserar på att ta det lugnt och att det kommer att kännas jättebra efteråt.

På onsdag ska jag springa för välgörenhet. Det hotell som ligger bredvid mitt kontor har bjudit in till "Qualityloppet" som är 5 km. För varje deltagare skänker hotellet 50:- till de svältande barnen vid Afrikas horn. Som jag ska springa! Något som är himla roligt är att det är så många som kommer att vara med från mitt kontor. Det blir både motion, välgörenhet och trevligt sällskap i samma paket!