Nästan ett år har gått sen sist. Jag kan konstatera att det har hänt mycket i mitt liv på flera olika plan. Min familj har gått igenom en riktigt tuff tid och en oerhört smärtsam förlust, men det kommer jag inte att dela här.
Däremot vill jag dela mitt fortsatta kämpande med träning och efterhängsna kilon. En livslång kamp verkar det bli. Inte livsavgörande men ändå viktig. Mitt känsloätande ställer till det.
Vem styr det? Jo, ingen annan än jag själv.
Jag skyller inte heller på de omständigheter som får mej i "känslo-ätar-mode" gång på gång.
Det är ingen som trycker i mej nån mat heller mot min vilja.
Det är bara jag själv som kan göra något åt min situation.
Jag har anmält mej till Midnattsloppet i augusti. Målet är att vara i så bra form att jag ska springa det loppet på under 60 minuter.
Som det är nu har jag en jävla väg dit...
Men det är 6 månader kvar dit.
Man kan åstadkomma mycket på ett halvår.
Återkommer med mina funderingar kring detta imorgon.
Kram å go kväll!
