Mitt hemmaliv alltså. Eller, ja, inte riktigt då... Ska ju arbeta halvtid i tre månader så jag kommer att vara hemma en del i alla fall.
Det känns ändå tråkigt. Jag trivs ganska bra med mitt liv som det har varit sedan juni förra året.
Jag vet alla man alltid ska se framåt och glädja sej åt det som kommer, men jag kan inte släppa att tiden som har varit. Denna mycket speciella tid i mitt liv där jag har fått ägna mej så mycket åt min familj.
Den tiden kommer aldrig att komma tillbaka.
Viggo har haft sommarlov sedan i början av juni. Det kommer aldrig att hända igen. Det kommer att vara skola, fritids och dagis. Stressen kommer att komma tillbaka.
Det är klart att det kommer att vara roligt att komma tillbaka till jobbet, men det gör ändå väldigt ont i hjärtat just nu.
Önskar att jag kunde vrida tiden tillbaka.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar