Måndag igen och jag har nu gått in i min sista vecka som hemmamamma. Har väl upplevt mer upplyftande känslor, men jag känner mej ganska ok ändå.
Det blev tre dagars jobb förra veckan. Ganska trevligt.
Vet inte riktigt hur det hände, men faktum kvarstår; Jag ser lösningar på problem som uppstår på ett helt annat sätt nu än före mammaledigheten. Har ansvar för ett konto som det ständigt och jämt uppstår en massa öppna poster på. Det finns nya diffar och sen finns det inte så nya diffar på det där kontot. De sistnämnda ger klåda, jag lovar!
Dessa har ältats av mej och mina ersättare - länge. Utan att komma fram till en konkret lösning.
Det som jag är riktigt nöjd med nu, är att den där gamla skiten börjar försvinna. Jag har nu kommit fram till varför problemen har uppstått och ännu bättre - HUR jag ska lösa dem! Hoppas att min nyfunna förmåga håller i sej, även när stressen sätter in.
Det börjar närma sej nu, på onsdag nästa vecka börjar Hanna på dagis. Det innebär ytterligare ett par hyfsat stressfria veckor för mej på jobbet då det är Mannen som skolar in på dagis.
Sen.... Ja, det återstår att se hur det går. Hoppas på det bästa.
Ja, det är ju egentligen inte mycket att hoppas på, det är bara att fixa så att det går bra.
Det är JAG som helt enkelt får se till att det kommer att gå bra!
Så. Nu har jag kommit fram till det i alla fall.
Tänkte på en sak igår. Kollade på en sån där härligt romantiskt film där folk är förälskade och så gulliga med varandra, så bra gjort att det till och med pirrade till i min mage. Det fick mej att fundera på när jag faktiskt bli så där härligt varm i hjärtat, i verkligheten alltså.
Tack och lov tog det inte lång tid innan jag kom fram till vad det var. Jag blir varm i hela kroppen av lycka och kärlek när mannen och jag skrattar tillsammans. Han har ett så vackert leende och det gör mej så glad!
Ska ta och jobba på att det skrattas oftare här i det svenssonska hemmet. Gillar när mitt hjärta är varmt!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar