...går det. Ner bara ett yynka liiiiiitet hekto visade vågen. Men alla minus är bra!
Har börjat sansa mej efter en fantastiskt helg i Oslo och kickoff med mina goa norska kollegor. Superkul var det!
Idag gjorde jag ännu en liten tur till gymet på lunchen. Killen i kassan hejade glatt och igenkännande. Han kände igen mej. Herregud, räknas man som stammis då?
Jag - stammis - på - ett - gym.
Är det faktiskt så att helvetet har frusit över på riktigt?!
Näää, tror nog att det beror på att jag faktiskt tog mej tid och pratade lite med honom sist jag var där... Men jag fortsätter gärna att fantisera om den där stammisgrejen!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar