Det har varit ganska stuligt på jobbet ett tag. Det är så rörigt och jag känner mej otillräcklig. Orken tryter. ÄR så tacksam för att jag har så fantastiska arbetskamrater. De är guld värda!
Idag kändes det som om bägaren är väldigt nära att rinna över. Nu orkar jag inte mer, nu vill jag ha lite lugn och rutin. Det kommer inte hända, men önska kan man ju...
Vilken härlig känsla det var att komma hem till man och barn. Det var STORA famnen och jag glömde av att jag var hungrig. Jag njöt av att bli kramad och fixade gladerligen med dusch och nattning. Hjärtat kändes lättare och gladare.
Så insåg jag att jag nog var lite hungrig. Tittade på klockan som visade halvnio. Måååånga timmar hade gått sedan jag fick i mej nåt annat än kaffe. Efter goda rester från igår så har jag nu blivit sittande i soffan.
Hjärtat är inte så lätt längre. En arbetsdag till och sen är det helg.
Så efterlängtat!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar