När oron fäller ut klorna

...så är det min mage som den river. Fy fan. Vill bara äta, äta och äta. Sån blir jag när inte allt är som det borde. Det är nog dags att börja knapra små magpiller så att det onda försvinner.

Nu vill det till att jag biter ihop, ska inte falla igenom. Det har ju gått SÅ bra hittills! Får försöka fokusera på att magnen inte blir gladare av mer mat, det är bara bra mat som funkar nu.

En dag hemma med dottern snart slut. Hennes fina ögon verkar inte producera så mycket "sömntutor" längre så jag hoppas lite på dagis imorgon.

Har hunnit med att fixa lite strykning, en stund i solen och sonens simskola idag. Har dessutom lyckats att gorma på var och en i familjen här ikväll, men tack och lov insåg jag efter en stund att en strulande mage inte rättfärdigar skäll. Har bett alla om ursäkt men känner mej inte som bästa mamman/frun just nu...

Kram på er!