Solokvist

Jag längtar lite efter man och barn nu, de kommer hem imorgon.

Man just nu njuter jag i fulla drag av att det är fredag och jag ligger i soffan och slötittar på TV, har pratat lite i telefon och ätit middag. Imorgon kan jag sova så länge jag vill... Det känns som värsta lyxen!

Detta är verkligen den perfekta avslutningen på en dag som annars har varit fruktansvärt stressig. Jag var så uppe i arv när jag gick från jobbet att tårarna brände och det liksom snörde ihop sej i bröstet på mej.

När jag kom hem satte jag mej en stund. Jag bläddrade igenom tidningen och åt ett par knäckemackor. Sen åkte träningskläderna på och jag gav mej ut på en löprunda.

Benen kändes stumma och varenda jäkla steg kändes. Det var svårt att få till det där flytet som annars brukar infinna sej men jag malde på och tog mej lite drygt 9 km. Det gick lite långsammare än vanligt, men vad gör det?

När jag äntligen kom tillbaka hem infann sej en skön känsla av tillfredställelse och lugn. Jag sprang bort stressen och den obehagliga känslan i bröstet, det gjorde inte så mycket att det var tungt idag. Det gjorde nytta i alla fall!