Jag - en bridezilla.

Det har hänt.

Det ÄR ett faktum.

Jag är en sån där som dom gör dåliga TV-serier om.

Jag är en bridezilla.

Fy faan... Det skulle ju inte bli så här!

Allting började en lördag i september. Vi skulle på fest och jag körde. När vi kom ut på motorvägen säger Magnus - Ska vi inte ta och gifta oss?

...!

Jaaa, jag svarade ja på nåt sätt, samtidigt som jag höll på att missa avfarten. När vi hade parkerat frågade jag om det inte vore på sin plats att vi kramas eller pussas eller nåt. Då gjorde vi det. Sådär lite tafatt... Romantiskt? Nääää, men vad gör det?!

Mannen som jag i snart tio års tid har älskat över allt annat hade ÄNTLIGEN kommit till skott. Detta efter att han på skottdagen hade blivit väldigt förvånad över att jag inte friade till honom. Han tyckte väl att det var bäst att göra slag i saken till slut.

Det tackar jag för, längtar så!

Till en början var det mest prat om när vi skulle gifta oss. Beslutet var enkelt - 23 maj 2009 är vår tioårsdag, det perfekta sättet att fira på är ju bröllop, eller hur?!

Vigseln kunde vi ju ha hemma och nån stor fest ska det ju inte bli, så den kör vi hemma också.

Men... Vigsel hemma? Var då? I lekparken vid gungorna eller?

Och fest hemma... Fan, det kan ju regna och vara svinkallt och alla ska ju sitta tillsammans och det blir ju så trångt och var ska vi göra av soffan osv osv osv....

Vips så var kyrkan bokad och festlokal också.

Maten fixar jag lätt och tårtor gillar jag ju att baka - inga problem!

Men... Det är ju en del att fixa med, hur ska jag få plats med allt, det kanske blir för stressigt osv osv osv

Vips så hade vi bokat katering!

Jag tänker MINSANN inte gifta mej i lång vit klänning! En röd eller grön läcker utstyrsel blir kanon! Hår och smink fixar jag själv, inga problem!

Förra helgen hämtade jag hem min långa vita (nåja, gräddvit är den faktiskt...) klänning. Men jag ska ha röda skor till!

Lyckades efter många om och men sansa mej angående frisyr och smink. Kommer inte att boka frissa. Jag SKA fixa det själv, med en fantastik locktång som ska inhandlas med det snaraste. Måste ju öva så att jag inte ser ut som... nån annan än mej själv...

Allt har eskalerat så väldigt... Det är så lätt hänt!

Jag har, som så många andra, en romantisk dröm om mitt bröllop. Wow, allt ska vara perfekt och jag ska var den där strålande, otroligt vackra bruden som får alla att gråta av rörelse när de ser henne skrida fram i kyrkan...

Grejen är ju egentligen att jag ska få gifta mej med mannen som jag älskar. Jag vill vara vacker för honom. Så spinner det bara på...

Nu tror jag ändå att allt kommer bli hur bra som helst. Jag vill gotta mej åt alla förberedelser, för sen kommer ju "grejen" liksom vara över. Vi kommer ju inte att göra det igen.

Men nånstans känner jag mej liiite som en bridezilla i alla fall.... Lovar att inte se ut så här i alla fall!