Min son är underbar. Han ville så gärna ha en egen väckarklocka. "Så att du inte behöver tjata så mycket på mej, mamma!" I söndags kväll fick han en alldeles egen väckarklocka. Igår studsade (nåja...) han upp ur sängen när den ringde. Vilken succé!
Idag vaknade han inte. Väckarklockan pep och pep och pep och pep... Då gick jag in till honom och höll den lite närmare hans öra och då säger han bara - "Förlåt". Och sover vidare.
Han kom upp till sist. Han klädde sej och borstade tänderna utan något tjat. Min älskade prins.
Själv är jag lite av ett vrak idag. Ont i halsen och tokigt trött. Känner mej rörig och rastlös.
Dottern somnade så fint igår, men bara efter ett par timmar blev hon orolig. Igen. Efter en stund gav jag henne en flaska välling som hon riktigt hungrigt drack upp. Det är så skönt att hon äter, tänkte jag. Det funkade en liten stund, men sen började hon härja igen. Det slutade med att hon började hosta och kräktes upp vällingen. Liggandes på rygg i sängen. Stackars lilla älskling! Jag hade inte somnat ordentligt och hon ligger i sin spjälsäng precis bredvid mej, så jag var snabb att plocka upp henne. Vad hade hänt om jag inte hade vaknat?
Efter dusch och rena sängkläder så somnade hon och sov hela natten till klockan sju. Alldeles lugnt och stilla. Jag kunde inte sova. Hann med både en och två avsnitt av CSI, hängde tvätt och ältade tanken - Vad hade hänt om jag inte hade vaknat?
Nu sover hon gott i sängen och jag ska göra henne sällskap.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar