onsdag 10 februari 2016

Inte ensam

När jag blev sjuk så var jag helt övertygad om att man inte kan bli SJUK av stress. Det fanns inte i min värld. Pallar man inte är man svag, en looser. Jag skämdes för hur jag mådde, att jag var så ledsen, för all ångest.

Jag trodde att jag var ensam om att känna så. Alla andra roddade ju familj, jobb, intressen, träning och allt annat utan att må dåligt!

Allt det där gjorde att jag mådde ännu sämre och blev än mer ledsen. Som att jag slog och sparkade på mej fast jag redan låg ner.

Sedan ett par veckor träffar jag en grupp människor där vi tillsammans med en psykolog och en sjukgymnast talar om stresshantering och jobbar med avslappning.

Jag är inte ensam, man kan faktisk bli sjuk av stress. Jag börjar tro på att jag är på riktigt och i och med det känns vägen tillbaka så mycket bättre!

Jag jobbar sedan en tid 50% och om en vecka är det dax att gå upp till 75%. Måste erkänna att jag är lite nervös, rädd för att jag ska misslyckas. Men samtidigt vill jag det här! Jag tycker om mitt jobb och de människor jag arbetar med.

Hoppas på det bästa och tänker att om det skiter sej så är det inte svårare än att jag backar om det inte funkar.

torsdag 4 februari 2016

Snart ute på andra sidan...

Det där med att blogga blev sekundärt när dottern blev sjuk och vi sveptes in i ett litet helvete med öroninflammation, läkarbesök, sprucken trumhinna och lilltjejens totalvägran avseende penicillin...

Vad säger man? Fy fan!

Hon har självklart haft det jättejobbigt stackarn och vi föräldrar kämpar runtomkring för att få tillvaron med storebror, träningar, läxor och jobb att fungera.

På söndag är medicineringen över, det ser vi alla mycket fram emot!

Mitt i allt detta kämpar jag för att hålla ihop mej själv. Oron äter upp mej inifrån och jag mår sämre igen. Stress symtomen staplar sej på varandra, ett efter ett.

Yrsel, koncentrationsvårigheter, frustration, tryck över bröstet, smaksinne och matlust försvinner... Ovan på det lägger sej sen tröttheten som en blöt filt. Jag känner mej matt i hela kroppen.

Förhoppningsvis släpper det när detta är över och jag hoppas på att allt det där bara sjunker undan lika snabbt som det kom.

Problemet ligger i att när jag tappar bort eller avstår från vila och återhämtning så kommer symtomen tillbaka direkt. Måste jobba med att ta mer hand om mej själv även när det "krisar".

Jag är inte ensam att rodda familjen, min man finns ju där med mej.