Det där med att blogga blev sekundärt när dottern blev sjuk och vi sveptes in i ett litet helvete med öroninflammation, läkarbesök, sprucken trumhinna och lilltjejens totalvägran avseende penicillin...
Vad säger man? Fy fan!
Hon har självklart haft det jättejobbigt stackarn och vi föräldrar kämpar runtomkring för att få tillvaron med storebror, träningar, läxor och jobb att fungera.
På söndag är medicineringen över, det ser vi alla mycket fram emot!
Mitt i allt detta kämpar jag för att hålla ihop mej själv. Oron äter upp mej inifrån och jag mår sämre igen. Stress symtomen staplar sej på varandra, ett efter ett.
Yrsel, koncentrationsvårigheter, frustration, tryck över bröstet, smaksinne och matlust försvinner... Ovan på det lägger sej sen tröttheten som en blöt filt. Jag känner mej matt i hela kroppen.
Förhoppningsvis släpper det när detta är över och jag hoppas på att allt det där bara sjunker undan lika snabbt som det kom.
Problemet ligger i att när jag tappar bort eller avstår från vila och återhämtning så kommer symtomen tillbaka direkt. Måste jobba med att ta mer hand om mej själv även när det "krisar".
Jag är inte ensam att rodda familjen, min man finns ju där med mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar