Igår var det dags att dra på sej löparskorna och ge sej ut i skogen för att svettas lite.
Min favoritrunda just nu är knappt 9 km, varav 5 km är en slinga i skogen. Mycket backar, sten, rötter och knixar både hit och dit. Jag får verkligen kämpa och jag älskar det!
Igår ville benen inte vara med alls. De 2 km som jag värmer upp innan jag kommer fram till slingan var en plåga. Väl i skogen så lättade det lite, men jäklar vad jag fick slita!
I slutet på skogsturen är det en liten brant backe som tar helt slut på mina ben. Jag SKA bara springa uppför, det finns inget
annat. Det är rötter och klipphäll överallt och jag hinner precis tänka "Nu får jag inte snubbla", när jag snubblar och är på väg med huvudet före i klipphällen.
Viftande och stönande lyckas jag parera fallet, tack och lov. Mitt knä älskade inte den manövern alls, men det är nog inte så farligt. Lite svullet och ömt är det men inte mycket värre än så.
Just där och då hatade jag verkligen alla jävla backar, stenar, rötter och knixar....
Nu är det en ny vecka som jag tänker inleda med ett styrkepass på gymet på lunchen. Jag bubblar väl inte direkt över av entusiasm just nu men det är bara att köra på.
Nu dags att hoppa av bussen. Häpp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar