Nu ÄR jag tvåbarnsmamma!

HANNA HAR KOMMIT NU!

Detta inlägg påbörjades 25 juni...

Hon är äntligen här hos oss, alldeles underbart vacker och fantastisk, min dotter!

Det har gått en vecka och nu sitter jag här med värkande bröst och känner att febern är på G, känner mej verkligen på topp... Dags för mjölkstockning!

Fast jag känner mej "on top of the world" ändå, även om jag gladerligen skulle vilja stänga in mej i sovrummet och bara sooooova...

Jag har fått en dotter som äter mycket på nätterna, i natt höll hon på i tre timmar (utöver de andra två matningarna). Det slutade med att jag fick frossa och bröt ihop... Idag har min älskade varit och köpt nappar. Det ska vi testa ikväll, när hon vaknar alltså. För sover, det gör hon på dagarna!

Jag vaknade halv fem i onsdags, 18 juni, av att det kom en del fostervatten. Till saken hör att jag dagen innan suttit hemma i soffan och gråtit för att det kändes så tungt att gå över tiden...

Det jag tänkte var, jaha, idag ska vi ha barn.

Sedan gick jag och lade mej igen, jag var ju trött... Efter en timmes slumrande gick jag upp igen för då kom det lite mer vatten och så började värkarna att komma. Korta men regelbundna på direkten, men de gjorde inte speciellt ont. Helt klart hanterbara.

Jag väckte Magnus med samma ord som jag tidigare tänkt - Älskling, idag skall vi ha barn.

Han blev så glad! Från utslagen till superpigg på en gång!

Jag ringde till förlossningen på Huddinge sjukhus vid sextiden och berättade att jag tänkte komma till dem idag för att föda barn. De hälsade välkommen på kontroll ett par timmar senare, men meddelade också att avdelningen var full så det kunde mycket väl bli tal om att föda på ett annat sjukhus.

Jag bestämde mej för att inte oroa mej över detta utan istället fokusera på vad jag skulle pyssla med under dagen. Herregud, vi skulle ju ha barn idag!

Magnus åkte till jobbet en snabb sväng. Han fick åka på nåder, jag ville inte att sonen skulle se mej ha ont. Jag hade ju inte en aning om värkarna skulle tillta snabbt eller inte...

Blivande storebror hade senare på dagis enkelt konstaterat att "idag kommer mitt syskon, för mamma hade ont i magen". Under dagen hade han gång på gång frågat om pappa hade ringt för att berätta att allt var klart. När han till slut ringde till dagis för att berätta en stora nyheten sa han bra "det visste jag väl". Tänk så enkelt det är!

Vi var på Huddinge lite efter åtta på morgonen för en kontroll eftersom vattnet hade gått. Väl inne i väntrummet fick jag springa på toa ett par gånger, det rann en massa vatten hela tiden... Först var det CTG koll, det visade jättefina hjärtljud och regelbundna värkar. Vi fick träffa en supergo barnmorska vid namn Karin som kunde konstatera att jag var öppen fyra centimeter.

Jag tänkte att vi nog kunde åka hem en sväng eftersom värkarna fortfarande bara var "duttvärkar". Men si nej, det fick vi inte, jag skulle skrivas in direkt. Detta på grund av att barnmorskan inte ville att jag skulle bli hänvisad vidare när jag kom tillbaka senare på dagen.

SÅ snällt av henne! Jag är så tacksam!

Vi fick ha ett inskrivningsrum för oss själva och det togs flera CTG kurvor på bebben. Allt såg jättebra ut. Jag hade regelbundna men lätta värkar hela tiden.

Vi tog en promenad upp till Pressbyrån och köpte lite godis, dricka och tidningar. Sen satte vi oss på en bänk utanför och njöt av solen. Vi skojade om att allt nog skulle vara klart i tid till fotbollsmatchen på kvällen, den mellan Sverige och Ryssland i EM.

Värkarna kom och gick men det var inga problem. När jag efter en stund ställde mej upp så insåg jag snabbt att det bara var att bege sej tillbaka till rummet, för det kom vatten mest hela tiden...

Väl tillbaka på rummet blev jag så himla trött, det var väl troligen en massa spänningar som släppte, jag var ju i "säkert förvar" på förlossningen. Lite ledsen blev jag också, det var precis som allt blev väldigt verkligt. Idag skulle bebisen komma! Jag tog mej samman efter en stund, allt kändes ju ändå så bra!

Magnus gick och käkade lunch men jag fick inte i mej nåt alls, jag mådde lite illa.

Så vid ett tiden så fick vi ett förlossningsrum. Vid kontrollen som gjordes då var jag öppen 6 centimeter. Precis innan vi skulle byta rum, kände jag att värkarna blev mer intensiva. Yes, nu började det hända saker!

Mycket riktigt, nu började jag få jobba lite, nu gjorde det ont... När klockan var två ungefär, gjorde det så ont att jag hade svårt att kontrollera smärtan med enbart andning. Nu var det dags för lustgas!

Dessvärre verkade både barnmorska och undersköterska mer fokuserade på att jag behövde saft och vilken färg det skulle vara på den... Men så till slut så fick jag den efterlängtade masken över näsa och mun och det fungerade jättebra! En jäkligt bra vän, jag lovar!

Där nånstans gick jag in i min egen lilla värld och blev till och med förvånad vid ett tillfälle när jag fick se att Magnus fanns så nära mej...

Precis som vid min förra förlossning fick jag väldigt ont i ryggen. Jag bad om akupunktur och efter en liten stund så fick jag mina nålar. Då hade jag också ställt mej upp. Nån minut efter att jag hade fått nålarna i ryggslutet så kom den första krystvärken. Jag var inte alls förberedd, ingen annan heller... Det forsade vatten (Magnus grymtade nåt om att jag stänkte ner hans skor...) och så fick jag lägga mej ner igen.

Jag tittar då på Magnus och säger - det är nu det kommer att göra ont... Men, det gjorde inte det! Så himla underbart, jag hade så bra koll att jag kunde ta lustgas även genom krystvärkarna. Efter ett par värkar så inser jag att huvudet är ute - jag säger till Ulrika att hon minsann håller i huvudet. Det sa hon att hon gjorde, och la till att jag nog skulle se till att ta i ordentligt så att bebben kunde få komma ut vid näsa värk. Det gjorde hon!

Klockan var då drygt 15.10...

Vår lilla prinsessa! Hon är så fin så klockorna stannar!
Inte så liten - 4480 gram och 52 cm lång men åh, SÅ vacker!

Jag bara skrattade - jag kände mej bäst i hela världen!
Vilken lycka!

Sen grymtade jag en hel del när barnmorskan skulle sätta ETT stygn, det gjorde ju ont...

Sen fick vi njuta av lugnet ett par timmar... Gos med Hanna, telefonsamtal och sms till familj och vänner.

Detta är meningen med livet för mej - Jag är fullständigt lycklig med min man och mina två helt fantastiska barn! Jag finner inte ord...

Kram!