tisdag 17 augusti 2010

Repris med extra topping

Ännu en dag, snart är den slut.

Först var jag helt inställd på att den här dagen  var en riktig pissdag som började redan igår kväll med en älskad liten dotter som inte riktigt visste vad hon ville - eller inte. Inte äta, inte leka, inte gosa, inte sova...

Det enda hon ville var att inte vilja, liksom. Jättetrött var min lilla prinsessa och efter en låång stund kom hon till slut till ro och ilskan byttes ut mot sömn. Hon vaknade efter några timmar och ville ha välling, sen somnade hon om, mätt och belåten.

Va bra tänkte jag, nu är allt i sin ordning igen! Sen sov jag gott fram till den lilla godingen vaknade - klockan 5 imorse. Wiiihooo! Mina tappra försök att få henne att somna om misslyckades så det var bara att gå upp.

Här begår jag dagens STORA misstag. För att piggna till så drack jag lite kaffe (ganska mycket var det nog...) och när jag kom till jobbet så fick jag oooont i magen. Hej o välkommen du kära gamla magkatarr!

Bit ihop eller bryt ihop? Hade ett litet diskret bryt alldeles för mej själv, men sen bet jag ihop både en och två gånger under resten av dan.

Skippade lunchträningen för att jag mådde lite illa. Gick ut och åt på en bra lunchrestaurang med några arbetskompisar för att skingra tankarna lite. Min efterlängtade räksallad (som jag ätit så många gånger där förut, den är suveränt god!) visade sej vara ett jäkla fiasko, inte alls så bra som den brukar. Nån sa nåt om att de har bytt ägare, inget bra byte alls enligt mej!

Eftermiddagen gick och jag höll ihop, skönt att det gick bra. Var mer eller mindre inställd på att det skulle bli en kväll i sängen liggandes i fosterställning...

Men så blev det inte! Jag kände hur det onda bara rann av mej när vi satt och käkade middag tillsammans min lilla familj och jag. Så himla skönt!

När lilltösen hade somnat så gav jag mej ut på en joggingtur i duggregnet. Jag matchade turen i söndags med att springa lite längre.

Fan va skönt det var. PRECIS vad jag behövde!

Nu har jag käkat lite och strax är det sängen som gäller.

Och imorgon är en helt ny fantastisk dag med enorma möjligheter, eller hur? Man vet aldrig hur den slutar...

Kram!

1 kommentar:

Anonym sa...

Söta syster!

Ta hand om Dej och jäklar vad Du är duktig med springandet! Glöm bara inte styrketräningen - muskler bränner fett!

KRAM