Inte riktigt på riktigt?

Jag kan tycka att det kan bli lite jobbigt med såna där hurtiga FB statusar om hur mysigt och perfekt allt är hemma och hur fantastisk familjen är. Det blir liksom för mycket. Det värsta är att jag både en och annan gång har lagt upp såna statusar. Jag är väl lite avis på "alla andra" som verkar ha det så himla mysigt jämt.

Här infinner sej inte myset så där jätteofta men det händer fläckvis i alla fall och det känns bra!

Den här helgen har faktiskt varit riktigt mysig. Vi har spelat kanonbra julmusik (herreguuud, Sarah Dawn Finers "Winterland" är helt FANTASTISK!) som jag tog mej an att välja, dock med mindre stämningsfulla inslag av det här till sonens stora förtjusning! Det har bakats och tillverkats godis och rullats köttbullar och ätits julmat. Det är bara att konstatera att jag trivs ganska bra när jag får leka i köket och umgås med trevliga människor. Och när hela familjen sussar/spelar Wii (utan ljud) till halvtio en söndag. Under sker!

Idag har det fallit nåt vitt från himlen hela dan, utan undantag. Det håller på forfarande. Vi tog en sväng till returstationen mitt på dan (men hur trökigt låter inte det då?! Det skulle vara en kanonfin status på FB!) och sen tog vi oss fram på de oplogade gångvägarna med barnen i pulka och på snowracer bort till pulkabacken. Vi gjorde våra tappra försök men föret var inte det bästa. För mycket snö helt enkelt!

Jag önskar faktiskt att den här dan hade fått vara lite längre. Då hade sonen och jag hunnit spela klart nya Legospelet och vi hade fått ha det så där bra ännu lite mer.

För veckoslutet började inte fullt lite bra som det nu slutar... I fredags morse hade det också kommit snö. Jättemycket. Jag brukar alltid ta bilen till jobbet och tänkte så göra också denna morgon. Det resuterade i att jag körde fast direkt när jag hade backa ut från garaget. Hej å hå.

En av våra grannar (taichaffis, kör de där gula bilarna) höll på och sopade av sin bil när jag gasade och spann loss som bäst. Jag bad grannen om hjälp att komma loss så att vi kunde flytta bilen till närmaste parkering. Jag insåg snabbt att jag inte skulle lyckas att ta mej nånstans och det fick bli bussen till jobbet istället. Det värsta med detta var inte att jag är allt för hetsig bakom ratten och gasar för mycket utan att skitstöveln  mannen som jag bad om hjälp var riktigt dryg och spydig. Jag upplyste honom om att det inte var läge för spydigheter och att han inte var tvungen att hjälpa mej. Jag blev så ARG och kände mej som ett riktigt fiasko. Tack och lov kom en annan granne till undsättning och då lugnade jag ner mej lite.

Barnen kom i tid till dagis och skola men på kvällen berättade sonen att han hade fått gå från samlingen på morgonen för att äta frukost. Den biten tappade jag helt, vilken morsa...

Imorgon tar jag bussen till jobbet, utan att ens försöka backa ut bilen. Så får det bli.

Jag vägde mej idag förresten! Några stackars hekto hade jag blivit av med under veckan och jag fick till ett träningspass idag. En bra start på en ny vecka!

Kram på er!