Äntligen helg! Ingenting speciellt är planerat. Vill bara ta det lugnt, jag är ganska sliten. Det var en intensiv dag på jobbet igår och på kvällen var jag med och fixade en fest på sonens skola. Det var maskeradfest, en himla lyckad sådan!
Klockan var över tio när jag var hemma igen, helt slutkörd. Jag gjorde ett försök att vara social med maken i soffan men det funkade inte alls, det var bara att gå och lägga sej. Trots att jag var så trött så har jag inte sovit särskilt bra alls. Det är alldeles för mycket som rör sej i mitt huvud.
Önskar att jag vore som professor Dumbledore, en figur i historierna om Harry Potter. Han har ett minnessåll där han lägger ner minnen och tankar när det blir för mycket i skallen. Sen kan han plocka fram dem vid behov. Visst låter det bra?!
Från det ena till det andra... Jag är väldigt omständing.
Denna morgon är ett lysande exempel. Dottern vaknar och vill gå upp, inte alldeles okristligt tidigt. Jag går med henne och mitt mål är att fixa en kopp kaffe och sedan njuta av den och tidningen, uppkrupen i soffan.
Vägen dit är låååång... Först pyssel i badrummet med att torka snorig liten näsa, ta näsddroppar på nämnda lilla näsa, dra efter andan i chock över hur sliten min stackars spegelbild ser ut (hade inte behövt klä ut mej till häxa igår...) och hasar sedan ner för trappan. Nu är det bara kaffe och tidning kvar.
Men...
Väl i köket så passar jag på att plocka undan lite, tar en sväng i vardagsrummet också. På med kaffet.
Gör ett plock i alla papper och grejer som ligger på köksbänken, passar på att rensa och slänga. Öppnar försiktigt skåpet (som ett svart hål är det, hua!) som döljer allt som inte är köksprylar men ångrar mej och stänger igen. Orkar inte.
Kaffet är klart. Hämtar tidningen och häller kaffet på termos och i en kopp. När jag just ska sätta mej ser jag hur kladdigt soffbordet är. Ut i köket igen och hämta trasa. Tänder ljus, ordnar så att dottern kan mysa under en filt.
Men sen, SENär jag klar. Och kaffet är ljummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar