Korslagda ben

Idag insåg jag på att jag satt och sorterade papper på jobbet (nästan fyra veckors avstämningar från 75 kontor. Skitkul...) med benen i kors.

Det vet jag inte när jag gjorde sist. Trevlig med nya upplevelser!

Fast egentligen är jag inte helt på topp. Å andra sidan är jag är nog rätt glad ändå.
Men ändå känns det inte riktigt bra. Dåliga samvetet gnager.

Jag har äntligen kommit fram till en viktigt beslut. Jag ska gå ner i arbetstid ett tag framöver. Har tänkt att vara hemma en dag i veckan med lilltjejen och så kan storebror komma hem direkt efter skolan och få en kort dag.

Det är jag oerhört glad för.

Sen gnager det en del annat. Det är mycket på jobbet, vi är väldigt få och under hösten händer det mycket med kollegor som ska byta tjänster internt osv... Å så stövlar jag imorse in till chefen och meddelar att jag vill arbeta mindre. Hej å hå.

Fan vad jag är besvärlig.

Har ätit en massa skit ikväll.
Inte blev jag gladare för det.

Nya tag imorgon.