Känslan jag har i kroppen nu vill jag verkligen minnas.
Jag vill spara den och ta fram den så fort det blir motigt. Att ge sej ut på ett längre löppass och bara nöta på är den bästa lösningen alla gånger! I och för sej kan jag väl skippa känslan av värken på baksidan av låren, men allt det andra vill jag komma ihåg!
Nu så här på kvällen efter en kanondag på alla fronter så kan jag för mitt liv inte förstå hur jag kunde svikta så sent som igår. Men det är ju sånt livet är.
Det bästa med dagen som varit är att när jag vaknar imorgon behöver jag inte börja om igen, det är bara att köra på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar