Just nu är tillvaron en hejdlös bergochdalbana. För en vecka sen gick den i en hiskelig fart neråt för att i helgen köra upp och ned, upp och ned, upp och ned hela tiden. Veckan har sen börjat med en seeeg transportsträcka.
Det känns som om jag saknar flyt just nu, målmedvetenheten har tagit semester. Det är självfallet ätandet som är den strörsta boven i dramat men just bristen på målmedvetenhet speglar sej i allt jag gör just nu.
Dagarna börjar bra på alla fronter med struktur på både jobb och mat. Framåt eftermiddagen tappar jag gnistan på kontoret och när jag kommer hem och har gjort alla "måsten" så hittar jag ingen energi till träning. Då hamnar jag i soffan med nåt ätbart inom räckhåll istället.
I måndags kväll slocknade jag tillsammans med barnen, sov i ett par timmar och gick sen och satte mej framför TV'm och åt chips... Igår somnade jag i soffan och vaknade inte förrän framåt femtiden imorse med TV'n igång och en tom godispåse som liksom flinade så där överlägset mot mej från soffbordet.
Jag har bestämt mej för att varje dag är en ny dag, jag ska släppa det som var dagen innan och bara se till att ta nya tag. Det är en tuff utmaning just nu, att hela tiden börja om.
Om jag nu försöker att se det hela från en positiv aspekt så börjar jag börjar faktiskt om varje dag. Även om det har skitit sej i slutet några dagar innan så innebär jdet u inte det att allt kommer att gå åt skogen idag!
Igår körde jag ett styrkepass på gymet med en kompis på lunchen. Hon är en hejare på det här med pilatesboll så jag låter mej instrueras och inspireras av en massa roliga övningar. Det känns i kroppen idag.
Dagens mål är att ha en fin dag med barnen och ikväll ska jag ge mej ut på ett långdistanspass. Nånstans långt inne så längtar jag faktiskt efter det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar