Imorse vaknade jag utan röst och jag har inte hittat den än. Det enda ljud jag får fram är ett ilsket väsande även om jag hade tänkt att säga nåt snällt.
Jo, jag fick rösten att funka en gång idag. Jag skrek rakt ut när dottern ramlade handlöst utför en rulltrappa i centrum. Tack och lov gick det bra, hon blev nog mest rädd. Jag också, fruktansvärt rädd. Benen var som spagetti efteråt. Vi var på väg ner till bilen när det hände och det tog en bra stund innan jag hade lugnat ner mej så pass att jag kunde starta bilen och köra hem.
Nu aspirerar nämnda dotter på att spela lite på datorn så hejdå och ha en fin kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar