Idag startade jag dagen med en joggingtur som heter duga. Den slutade nånstans ute i skogen (på väg hemåt, tack och lov!) när mina ben bara sa stopp. Då hade jag malt på i 13 kilometer.
Herregud, var det jag som sa att jag ska springa en halvmara nästa år? Det är ju dryga 21 kilometer! Mina knän GRÅTER just nu och bönar och ber om att jag ALDRIG NÅGONSIN ska göra om det där.
Hmmm...
Nu håller tack och lov jag inte riktigt med mina knän, för förutom att de faktiskt värker som faan just nu så var det ju alldeles fantastiskt! Det var krispig härlig luft, solen sken och jag fick koppla bort alla tankar som städigt snurrar i skallen. Det var jag och mina andetag. Jaaa, och så mina värkande ben och höfter då, fast det kom först på slutet.
Men, verkligheten gjorde sej definitivt påmind, det kommer att krävas oerhört mycket träning för att jag ska kunna genomföra den där halvmaran. Bring it on!
Nu ska jag ta en kopp kaffe till och sedan är det dags att hämta hem barnen. I eftermiddag ska vi åka till Sickla och ta en fika och gå på bio.
Idag är en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar