Regn ute och spöregn i mitt hjärta just nu. Man och barn körde precis iväg mot Blekinge och några dagars besök hos släkten.
Fy för faan för den känslan att bli ensam kvar. Ihopsnörpt bröst och hjärta och tårar som strömmar. Det ska avhjälpas med muik på HÖG volym och storstädning av hus.
De kommer att ha det jättebra, jag också, även om det inte känns så nu. Jag ska få jobba på utan andra måsten så att jag också kan ta semester i slutet på kommande vecka.
Det blir bra det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar